Att leva med ångest

Att stiga upp ur sängen blir det svåraste du kan tänka dig. Att gå ut bland människor och prata med människor sätter skräck i hela din kropp. Det enklaste som finns blir det svåraste någonsin. Ångest som byggs upp i hela din kropp och tillslut känns det som du ska gå sönder. Att inte klara av att leva normalt pågrund av tankar, ångest och sitt mående.
 
Du blir betraktad som lat. Som ansvarslös. Som ofokuserad. För att du inte klarar av enkla saker som inte är något problem för många. Du är helt enkelt lat. "Det kan väl inte vara så svårt att göra det". "Äsch du är bara lat" eller "Hur svårt kan det vara?" Jo. Det är så jävla svårt. Det går bara inte. Det är som att något inom dig bara suger åt sig all din energi och tillslut är du helt tom. Men vad folk inte förstår är att det sätter stopp. Kroppen och psyket säger stopp. Det är som du blir pausad. Du blir likgiltig, det finns ingen energi. Att gå upp ur sängen, sätta på sig kläder, åka till jobbet, träffa nära är det svåraste man kan tänka sig. Man orkar inte. Ork finns inte. Du känner skam. Att du inte ens klarar av att vara människa. Misslyckande och skam dränks av ångest.
 
Jag är inte lat. Jag försöker med allt jag har att orka. Att leva. Men ibland går det inte. Jag är inte ansvarslös. Men ibland är det jobbigt att bara andas. Jag är inte ofokuserad. Men ibland går all min fokus åt att fokusera på att överleva dagen.
 
"Det är väl bara att bita ihop?" Nej. Hade det vart så enkelt hade jag inte fallit ihop på marken med tårar som inte kan sluta falla ner för mina kinder och ett hjärta som slår i 110. För att ångesten är så okontrollbar. "Gå och lägg dig i tid och sov ut så ska du allt se att det blir lättare imorgon" Jag äter tabletter för att kunna somna. Tabletter för att hålla ångesten i schack. Men vissa nätter funkar inte tabletterna. Jag kan inte somna. Även om jag går och lägger mig tidigt på kvällen. Så kan jag inte somna. Nätter av sömnlöshet. Tillslut kan du somna för att du är så utmattad. Men när du vaknar är du fortfarande trött. För energi finns inte. Ångesten äter upp din energi.
 
Psykisk ohälsa är lika vanligt som allt annat. Hade du kunnat gå till jobbet eller skolan och utföra ett bra arbete med en skadad arm?, ben? eller kanske en skada i ryggen? Nej. Precis så är det med psykisk ohälsa. Det är lika svårt. Men det sitter i huvudet. Det syns inte. Så då är det inte en rimlig anledning. Till att inte kunna gå till skolan. Till jobbet. Träffa människor. Det syns inte. Det är alltså inte en rimlig anledning.
 

Innan du kommenterar
• Bilder samt text är min/mina om inte annat anges.
• Spam eller liknande tas bort direkt.
• Jag gör min bloggdesign helt själv.
• Jag fotograferar med Canon eos 5D Mark II.

Kontakt ellen.arvidsson@hotmail.com

Med detta i åtanke är du jätte välkommen att kommentera!



Namn:
kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback